Välstrukturerat barockprogram

Tillfrågad om orsaken till sin och Helsingfors barockorkesters popularitet, svarade Aapo Häkkinen att repertoaren är en orsak. Om man utgår från att svaret inte är så naivt som det i första hand låter, kan man anta att ”repertoar” enligt Häkkinen inte betyder barockmusik i största allmänhet, utan det urval barockmusik han och hans orkester bjuder sin publik på.
Vivaldi - Händel: självklarare kan det knappast bli. Men Häkkinens repertoar är inte den vanliga och konsertprogrammet är uppbyggt i meningsfulla helheter: (a) ett liturgiskt block, (b) en orkesterkonsert och till slut (c) en grupp bestående av operamusik.

Antonio Vivaldis kyrkomusik är av allt att döma fortfarande till stor del outforskad. Korta antifoner omväxlande med psaltarpsalmer och mässatser var liturgiskt lite gåtfullt (rena lyxen var det att ha Niall Chorell som försångare!), likaså förundrade jag mig över de två helt olika psalmförtoningarna. In exitu Israel består egentligen av två psalmer (Psalm 114 och 115), vilkas mångordiga text kören klarar av mycket snabbt, utan att musiken reagerar på textinnehållet. I Psalm 127, Nisi Dominus för sopran och orkester mobiliserar Vivaldi hela sin repertoar av retoriska figurer för att måla varje ord, ofta med många upprepningar. Vissa passager kan upplevas naiva, men till exempel sömnen (somnum) har Vivaldi gett en musikalisk dräkt som är nära nog realistisk.

Credosatsen ur en försvunnen körmässa visade Vivaldi som en kunnig kyrkotonsättare. Körsatsen tolkar texten traditionellt, stundom även intensivt, til exempel texten om Kristi lidande och död - passus et sepultus est - bärs av en kromatik där Vivaldi närmar sig självaste Bach.

Senare delen av konserten var tillägnad Georg Friedrich Händel och inleddes charmigt med två små cembalostycken. Hela Händelpaketet framfördes attacca och utan applåder - tack för det! - så att solist, kör och orkester på ett engagerande och tilltalande sätt kunde bygga upp en typisk häkkinesk helhet av de i och för sig disparata musikstyckena.

Helsingfors barockorkester har uppnått en hög nivå med en robust klang. I de egentliga orkesterkompositionerna, Vivaldis g-mollkonsert och den kapriciösa uvertyren till Händels opera Semele spelade HBO med stor charm och insikt. Till konsertens stora popularitet bidrog säkert även Utopia-kören som börjar närma sig hädangångna Radions kammarkörs nivå och storlek.

Men: prima inter pares, Monica Groop. Det är inte enbart hennes stämma och musikaliska säkerhet som imponerar, utan även en uppenbar konstnärlig ärlighet och karakteriseringsförmåga, som gör hennes tolkningar så sanna och övertygande oberoende om hon sjunger finstämda psaltartonsättningar eller svulstiga barockarior.

FOLKE FORMAN
kultur@hbl.fi

Konserten sänds i TV 1 söndagen den 25.9 kl. 13.05.

musik
Helsingfors barockorkester,
dir. Aapo Häkkinen,
sol. Monica Groop och Hanna Järveläinen, mezzo, Niall Chorell, tenor.
Medv. kammarkören
Utopia, instudering: Mikael Maasalo. Vivaldi - Händel.
Gamla kyrkan 29.8.